idaevelina

Yes, då var det snart dags för Sex and the city-premiären. Jag har längtat! En annan får ju se den lite tidigare än andra dåra. Vissa är som sagt lite bättre än andra alltså! He... he...

Igår hände det nåt knepigt med min mage, så Fredrik fick köra mig till sjukhuset medan jag satt och åmade och gnällde för det kändes seriöst som om nån satt och högg mig med världens största kvin rätt i buken. Efter ungefär två timmar så knackade det på dörren och två bekanta ansikten dök upp; Sanna och Joanna! De var lagomt oroade (ni var visst oroliga!) över om jag hade dött eller inte. Så efter två blodprov (mitt magont hade tydligen att göra med för mycket av det goda varje helg) och en tablett, som tog sisådär tre timmar, fick vi åka hem. Tur att jag har världens bästa pojkvän som satt och väntade bredvid mig i flera timmar tills jag fick åka hem igen, lagomt hungrig och svettig efter matchen var han också. Vad hade jag gjort utan dig? Du är bäst älskling! Så nu går jag alltså på smärtstillande och får inte dricka till helgen, wehu! Tur att inte det är premiär på bryggan eller så iaf... eller vänta nu, det är det ja! Usch.