idaevelina

När jag satt på jobbet idag kom en av våra trogna "kunder" och hälsade på. Jag kommer inte ihåg vad han heter men jag tror i alla fall inte att alla knivar är slipade i den lådan. Några bokstäver här och där, men skitsnäll ändå!
Han var i alla fall ute på en av sina hämta-gratis-tidningar-promenader som vanligt och skulle in och hämta en biotidning hos mig. Som vanligt står han och pratar om allt mellan himmel och jord. Allt från en läskig film han såg för 30 år sen som Tjorven tydligen var med i, till att han varit och tränat på badhuset och lyft tyngder. "Ingen som våger bråke mä mej nu iallefall! Höhöhö..." säger killen på 150 cm, både på längden och bredden då alltså. Mitt under tyngd-pratandet så sträcker han fram armen och ber mig känna på hans "stora" och "starka" armar. Oj oj oj, säger jag och klämmer lite nervöst. Nöjdare min har jag då inte sett på länge när han sen gick, mitt i en diskussion som vanligt, utan att säga hej då. Helskön kille det!



Lisa sa förresten förut att hon går igång på mig. Vem gör inte det? sa jag. Ibland undrar man hur bra nära och kära känner en. Vissa (väldigt få) har inte sett charmen än, medan andra (väldigt väldigt väldigt många) har det. Lisa såg den tydligen idag...