idaevelina

Varför ska alla gå och dö bara sådär? Such a waist liksom, som Pettersson sa. Jag blev nästan lite ledsen...


 
Denna bilden hade jag ju för tusan som skrivbordsunderlägg i gymnasiet... läskigt...

När jag satt på jobbet idag kom en av våra trogna "kunder" och hälsade på. Jag kommer inte ihåg vad han heter men jag tror i alla fall inte att alla knivar är slipade i den lådan. Några bokstäver här och där, men skitsnäll ändå!
Han var i alla fall ute på en av sina hämta-gratis-tidningar-promenader som vanligt och skulle in och hämta en biotidning hos mig. Som vanligt står han och pratar om allt mellan himmel och jord. Allt från en läskig film han såg för 30 år sen som Tjorven tydligen var med i, till att han varit och tränat på badhuset och lyft tyngder. "Ingen som våger bråke mä mej nu iallefall! Höhöhö..." säger killen på 150 cm, både på längden och bredden då alltså. Mitt under tyngd-pratandet så sträcker han fram armen och ber mig känna på hans "stora" och "starka" armar. Oj oj oj, säger jag och klämmer lite nervöst. Nöjdare min har jag då inte sett på länge när han sen gick, mitt i en diskussion som vanligt, utan att säga hej då. Helskön kille det!



Lisa sa förresten förut att hon går igång på mig. Vem gör inte det? sa jag. Ibland undrar man hur bra nära och kära känner en. Vissa (väldigt få) har inte sett charmen än, medan andra (väldigt väldigt väldigt många) har det. Lisa såg den tydligen idag...

Ja detta är då något man aldrig kommer glömma, med tanke på att det var bland det roligaste som hänt i år! Som ni vet om ni läst Petterssons blogg så fick vi lägga ut lite extra pengar på allt möjligt som hände om dagarna som inte riktigt var meningen. Men värt varenda öre har det varit!

Problem nr.1: Jag vaknade förra lördagen av att jag insåg att jag hade försovit mig 45 minuter, så jag flög bokstavligen upp ur sängen och in i väggen. Japp, då var man vaken! Packade ihop alla saker som skulle packas ihop, sminkar mig på typ 10 minuter (rekord), äter frulle i bilen och ringer Sanna som också hade försovit sig. Haha! skrattade jag och såg framför mig resten av resenärernas arga miner. Men det visade sig att det inte bara var vi som var sena utan Hellström, Jonathan och Niklas var ÄNNU segare. Första gången jag inte var sist tror jag.

Problem nr.2: När alla hade samlats insåg vi att vi hade allt för mycket last (min väska var fetast) för bara 2 bilar. Så Janssons Åkeri bidrog med en bil till, hygglig kille den där Bo, så nu var det bara att glida vidare mot Sälen! Vägen dit var kul, förutom att uppförsbackarna tog konstigt lång tid att åka upp för. Undrar varför Pettersson? Jag tror du vet...!

Problem nr.3: När vi kom fram så var den i sällskapet som var 20 tvungen att hämta ut nyckeln till stugan, men det visste ju inte vi. Så efter några timmars ringande och letande efter våran 20-åring så fixades allt. Ett plus till Sanna! Stugan var riktigt perry med en soffa skön som as och jag tror att alla någon gång tog en riktigt skön powernap i den. Jag tror t.o.m. att Anders prata på att sno med den hem om den inte vore så jävla ful. Fullt förståeligt.

Innan vi åkte ner gjorde vi upp att alla skulle göra en egen maträtt till allihopa en varsin dag, och första dagen var det Larrys tur att göra sin mat. Gott as hell! Var nån kycklingfilé med nån ost i inrullad i bacon, skitgott! Me like it.

Efter maten märker jag hur det börjar klia i ögat och inser att jag har fått ögoninflamation, tack lisa!, vilket inte kommer att gå över förrän typ sista dagen.
Senare på kvällen får några för sig att de är lite törstiga och knäcker några bärs. Jag är inte den som bangar så jag joinade trots mitt kliande öga. En bärs blir fyra och snart är Timmy, Markus, Erik och Anders full i gasen och började smaka av stackars Larres sprit som de shotade. Poff! så var halva flaskan borta typ. Alla utom dessa 4 och jag gick och la sig medan Norah Jones spelas med "Sunrise" på repeat, folk skriker att vi är högljuda ( jag tar INTE åt mig som somnade ett tag!), glas går isönder, Anders ramlar ner på golvet, Erik står i köket och smygäter en morotskaka medan han rappar, Markus bli itvingad shotar, Timmy somnar och jag ser ut som en guldfisk. Men det var kul!

Kröka utan att orka upp dagen efter för att dra till backen var nog inte något de hade räknat med. Men så blev det ändå för vissa. Jag, Larre och Sanna följde med för att dricka och vara umgänge mest. För annars åkte vi pulka och ingen vågade att pröva åka bräda, som vi alla ville egentligen, för då skulle vi sluta upp på sjukhuset.
På tal om sjukhuset, där fick jag, Sanna och Larre sitta i ett antal dryga timmar för att få veta att jag hade ögoninflamation ( no kidding ) och få några ögondroppar. På något sätt fick vi dessa timmar att gå på ett roligt sätt, jag tror att mesta dels av tiden så var det mitt röda öga som vi hade roligt åt.
Den kvällen blev det lugnt för de flesta utav oss, förutom Larre, Markus och Timmy. De drog till HC (en krog) men det var så lång kö så de hakade på några dalmasar till deras stuga istället och festade där, vilket man tyvärr missade pga gårdagen och ögat som var ett bowlingklot. Nöjd Mackan? Hiho!
Så vi andra drog ut till backen med pulkan och jag har en film på när Anders och Jonathan åker från toppen av backen och ända ner, och jag kan lova att det går fort. Haha! Jag tror man ska kunna lägga upp filmer här, men har inte ritktigt fattat hur man gör än. Somebody help me?
Nåt annat kul som hände i backen när vi ändå var där, var att Sanna ville pröva på att åka också. Men hon visste inte riktigt vad hon gav sig in på förrän hon var på väg ner för backen. Jag är inte förvånad om Anders är döv som satt bakom, för jag tror hela Sälen hörde henne när hon åkte ner för backen.
Sen skulle Jonathan åka själv och jag tror att han hade i baktanke att göra det på ett litet finurligt sätt. För han bara försvann i mörkret längst upp i backen ett tag, men när han sen väl kom ut ur mörkret så kom han med en jävla fart. Det var kul att se, Sanna skrattade i alla fall!
Senare samma kväll, eller ska jag säga morgon med tanke på vad klockan var, så ramlade först Markus in vid 3, lagomt skitfull. Sen kom Timmy när klockan var 4 och gick i kylskåpet för att ha cola som han sen la i skåpet över spisen medan jag och Sanna satt och fnissade åt bravaderna. Sen blev klockan halv 10 och Larre kom hem med ett stort flin, fortfarande full ja. Dags att gå upp för min del!

Nyårsafton var väldigt mysig med den goda maten, bra igen P, och mitt öga var inte längre en röd fotboll. Det enda tråkiga var att både Timmy och Anders trodde att de hade fått ögoninflamation. Anders tror jag bara är hypokondriker för röd var han inte, men han fick sig några ögondroppar ändå. Men Timmy var röd i ögat. Så han fick också några ögondroppar och så var allt bra igen!
Har dock ganska mycket minnesluckor med tanke på all tequila vi hällde i oss, men det jag kommer ihåg var riktigt kul. Där vi skulle fira 12-slaget var det gott om folk man inte kände, men det var trevligt ändå! Förutom att Anders lurade i mig en chilishot som brände upp både hals och mage. Tycker ni inte att tabasco-shoten är stark, så pröva den här. Fy i helvete. Men hämnden är ljuuuuv! Sen så måste jag ha glömt bort vad klockan var för plötsligt sitter jag i en bastu och tröstar någon medan Markus sticker in huvudet och säger att klockan är över 12. Jahapp, där ser man. Då var det dags att bege sig till en annan fest som inte precis låg i närheten. Jag tackar gudarna och Anders för att jag inte frös ihjäl när vi gick minst 3 km i 10 minus, och det enda jag hade på mig var ett par boots och klänning utan strumpbyxor plus en jacka. Anders fick bära mig de sista 100 m för jag ramlade titt som tätt pga mina skor som typ hade gått isönder och lite för mycket alkohol. Tack igen!
När vi väl kom in i stugan fick jag förslag om att ta en dusch, och jag tyckte det lät som en bra idé. Fan vad det var skööönt! Jag förstår att Sanna och Larre skrattade dagen efter (och de kommer nog alltid göra det) för jag såg inte klok ut. Haha!

Dagen efter vaknade jag av att Sanna sitter och tittar på mig. Creepy, tänkte jag. Men det visade sig att hon mådde illa av att se mig och jag mådde illa av att se henne... så vi gick och, typ, spydde.
Den dagen var seg. Ingen orkade ens lukta på en ölburk utan att typ spy. Larre å andra sidan hakade på till en fest med Alex, men jag tror hon var väldigt lugn. Jag och Sanna gick ut på kvällen för att se när grabbarna åkte bräda vilket var väldigt mysigt. Där stod vi och beundrade de som kunde åka och önskade att vi var lika bra som dom, men icke. Tur jag hade med kameran så vi hade nåt att underhålla oss med.
Efter typ en timme frös allihopa så vi gick in. Efter ett tag kom Larre och Alex tillbaka. Fan vad jag och Larre hade kul på hans bekostnad! Stackarn, killen är tydligen färgblind så han berättade några roliga berättelser om när han t.ex. målade julgranar som han gav till sin mamma så nöjt ovetande om att det inte var gröna granar utan bruna. Haha! Poor thing.

Nästa dag skulle Sanna, Erik och Maria åka hem p.g.a. diverse orsaker. Men här kommer problem nr.4: bilen låste sig så vi fick ringa polisen som skickade dit nån som fixade det. Blev inte billigt men hem måste dom ju!
När det hade fixat sig och de hade åkt så då passade jag och Larre på att städa hela, märk HELA, stugan. För att hålla humöret uppe lyssnade vi på en riktigt skön låt om självmordstankar och tog en tequila då och då. När grabbarna kom hem efter dagen i backen var stugan skinande ren från topp till tå. Vi var lagomt stolta och vi behövde inte lyfta ett finger på hela dagen. Men efter ett tag fick Larre plötsligt idén om att vi skulle ut i backen och åka pulka, färdigsminkade som vi tyvärr var begav vi oss ut i snön. Fy fan vilken brant backe, den ser inte så jobbig ut som den verkligen är. Men när vi kom upp efter att ha gått uppför baklänges, vilket tydligen var mindre jobbigt, satte vi oss i pulkan och Larre drog på kameran när vi åkte ner. Det gick inte så fort som vi hade hoppats, men vägen ner var ändå jävligt rolig. När vi insåg att vi skulle behöva gå upp för den jobbiga backen igen för att åka så sket vi i det, plus att allt smink runt ögonen hade hamnat på alla andra ställen förutom där det skulle sitta. So off we went!
Efter omsminkningen och fixandet var det dags för fest igen, men denna gången lämnade vi inte stugan utan festen stannade där den började. Alex var där och Anders var inte nådig när det gällde att bjuda på tequila. Alex blev så full att han fick dra varvet runt stugorna typ 10 gånger. Denna kvällen tog all tequila slut och de flesta blev självklart skitfulla, för ovanlighetens skull. Men kul var det!


Idag var det sista dagen vi kunde gå ut, så vi gick ut! Denna gången var det meningen att vi skulle ta oss till HC, men vi kom inte längre än till dalmasarnas stuga där vissa spelade bord 200 kr av mina pengar på poker. Tur man har pengaminne annars hade jag glömt bort allt som folk är skyldiga mig.
Efter typ 10 minuter åkte Timmy ut och han fick hänga med mig och Larre som satt och smygshotade någons sprit som var halvljummen och äcklig. Men kul hade vi iaf åt Timmys öga som nu började se ut som mitt gjorde under de första dagarna.
Efter att Taserud hade förlorat mot Söderbärke i poker körde vi ett nytt ölspel som jag totalt losade i. Fy fan för att bli full på öl när man hatar det. Efter festandet i dalmasstugan drog några sig hemåt. Det var rätt gött att komma tillbaka och lägga sig och sova. Mysigt värre!

Och så kom dagen då det var dags att bege sig hemåt igen. Kändes faktiskt riktigt jäkla tråkigt med tanke på hur kul man haft under veckan. Men vi packade ihop och drog till McDonalds för att grabbarna skulle nyktra till så de kunde köra hem igen. Vi satt och bara väntade på att alla skulle må bra. Jag var bara riktigt trött och hungrig så jag köpte en McFeast och oboy, sen somnade jag like the rest of the bunch.
Efter 2-3 timmar bestämde vi oss för att vi var nyktra och begav oss hemåt. Vägen hem var ju inte den bästa kanske för det snöade som aldrig förr, det var is på vindrutetorkarna så att vi inte såg ett jota när vi använde dom, skithalkigt och vi var helt säkra på att vi skulle krocka med nästa mötande bil. Men vi klarade oss tack vare Markus duktiga körande, utan synliga men då alltså.

Nu tycker jag själv att jag har skrivit extremt mycket, och det finns så mycker mer kul att berätta. Men det ska jag behålla för mig själv som resten av alla andra som varit med på resan och bara njuta av det. Detta är det absolut bästa som har hänt på väldigt länge, och jag ångrar inte en enda liten sekund att jag följde med.