idaevelina

Under de första 2 dagarna denna veckan hände det 2 samma roliga saker medan jag stod och väntade på bussen. En tjej i den tyngre viktklassen kom på en bycykel och skulle köra upp på trottoaren och chansar på att det ska gå att komma över trottoarkanten. Ni kan ju gissa hur det gick. Jag skratta så jag höll på att dö. I en sån situation ska man ju inte röra en min och typ ignorera det om man inte står i närheten. Men nu stod jag på andra sidan gatan och ser hur hon långsamt flyger av cykeln och rullar säkert 4 meter som en stor boll innan Bislett-stadion stoppar henne. Ah jag visste inte vart jag skulle ta vägen.. det värsta var att jag stod ensam och ingen annan än jag tyckte det var värst kul, så jag satte mig i båset och fnissade för mig själv.

Sen hände ungefär samma sak i onsdags då jag är på väg hem från Lektern. Efter att det spöregnat så kan det ju va rätt halkigt på backen. Speciellt på en brygga gjord av trä. Så när jag går där så hör jag bara hur det smäller bakom mig och jag vänder mig om och hör ett "Arghmrööääöåå!" och ser en kille ligga på sin cykel och låter som en idiot med ett flin. Det var bara att vända sig om igen och börja gå för jag kände hur skrattet var på väg igen med ett "Pfft!". Skadeglädjen är ändå den sanna glädjen!